Min räddning…?!

Kan man inte springa, får man (försöka) cykla.
Jag vet rejält nervös när jag tog min passbiljett till spinningen och gick uppför trappan emot salen. Redan där ömmade det rejält i vaden i varje ”fråntryck” mot trappavsatserna.
”Hur tusan ska det här gå till?!” tänkte jag. ”Lika bra att strunta i det här och köra styrka i gymmet istället.”

Trots den tanken (ändå in i sista stund) valde jag att svänga höger in i salen.
Förvarnade instruktören att om jag skulle gå ut, berodde det varken på honom som instruktör eller på passet, utan att jag i så fall hade ont.
Han skrattade lite, men tackade för att jag hade sagt till och bad mig lyssna extra noga på kroppen. Att köra mitt eget race. Said and done: Ställde in cykeln och satte mig och trampade på lätt, lätt (!) motstånd.

Första minuterna vågade jag knappt ta i alls med högerbenet.
Men lite efter hand vågade jag känna lite på det och det kändes helt ok. Kunde t.o.m. stå upp och köra backe ett tag. När ungefär halva passet hade passerat, fick jag lite småkänningar i vaden (inte värre än om jag går i trappa t.ex.) men tillräckligt för att jag skulle sitta ner i sadeln.
Efter det körde jag sittande, men reglerade motståndet istället. Det gick förvånansvärt bra att lägga på motstånd och trampa. Då kände jag ingenting! Är inte det märkligt? Det verkar liksom vara trycket ”uppifrån” som gör att det gör lite ont. Inte tryck i annan vinkel (tydligen). Hm…

Men ingen är gladare än jag, över att det gick bra!
I slutet av passet log jag med hela ansiktet! Som bara en kvinna, som just fått sin konditionstörst mättad, kan göra. Och som var hög på endorfiner! Styrketräning och yoga i all ära, men det är något särskilt med förhöjd puls, som får en att må såååå jäkla bra! 🙂

Svettande på hög nivå.
Ser ut som jag doppat halva håret i vatten. Haha!

Annonser

”Är det ok med bananer…?!”

Diskussionerna om tjejloppens vara eller icke vara har pågått från och till under en längre tid.
Frågorna om varför exempelvis Tjejvasan och Lidingös tjejlopp är kortare än de ”vanliga” loppen, som arrangeras.Varför man har ett tjejlopp som Vårruset, men inget herrlopp. Osv.

Det finns ett fåtal fördelar med tjejlopp tycker jag.
Men även en hel del nackdelar. Och när jag hittade den här tråden i facebook-gruppen ”Springande tjejer” blev jag förfärad. På riktigt! En tjej mailade och ifrågasatte goodiebagen (innehållande bl.a. tamponger, tvättmedelsduk och inkontinensskydd).

Men höj blicken vad gäller spons och se oss löpande tjejer/kvinnor som en köpstark, autonom, intelligent grupp. Mina främsta peppiga sysselsättningar är INTE:

  • Menstruera
  • Tvätta
  • Banta (Naturdiet)
  • Ha lite inkontinens

Tack för ordet.

Svaret hon fick från arrangören av Vårruset?

Är det ok med bananer och dricka då?

Vad säger man? 😮 En manlig arrangör som direkt gick in i försvarsställning. Shocking… Hade han skrivit en genomtänkt svar, där han helt ärligt erkände att de kanske hade tänkt lite fel. Bett om ursäkt och tackat för påpekandet…. Fine. Men det här?!

Undra om den här arrangören även köper dammsugare och tvättmaskiner till sina kvinnliga bekanta, eller ev. fru/sambo?
Sofia skrev också ett inlägg om detta.

Vad tycker ni? Tjejlopp eller inte?
Tamponger eller kompressionsstrumpor? Tvättdukar eller Compeed? Inkontinensskydd eller en löpartidning?

Internationella Hamburgar-dagen.

Det var igår det! Och vi firade det genom att äta på ”Tugg”.
Fast nä… Nu ljög jag lite. Jag och några kollegor bestämde oss för att åka in till stan och äta hamburgare. SEDAN fick vi veta att det var internationella hamburgar-dagen. Det var 20 minuters väntetid, för det var ”ett par till” som hade tänkt käka just detta, just den här dagen. Långlunch it was. Oooops…  😉
Men värt att vänta på! De har fantastiska hamburgare. Jag valde ”hot mango” med mangosalsa och chili! För att inte tala om deras ”mixed fries” med bl.a. sötpotatis-fries. Sååå goda!

Sambon hade hyrt film häromdagen. Svensk-norska ”Turist”.
Herregud…… Har ni sett den? Don´t. Really, really…. don´t..! Jag har aldrig tyckt att en film är långsam. Tråkig, javisst. Men långsam? Never happend. Den här var lååångsam.

När vi kom  hem igår hade Love gått loss fullständigt.
Valt just den här dvd:n (av flera på bordet) och tuggat sönder fodralet i tusen bitar. Och repat skivan. Hon verkar ha ”bra smak”…. Inte nog med att den var långsam och dålig. Nu måste vi betala Hemmakväll för världens sämsta film också. *suckar* 😛

Vad är ert SÄMSTA filmtips? 😀

Alternativ träning – Bra! Men…

Jag inser att jag borde vara glad över att jag kan träna över huvudtaget.
Och det är jag. Till stor del. Samtidigt känner jag mig smått deppig och omotiverad när jag kliver in i gymmet… Senaste passet blev nog det mest ostrukturerade på länge. Och det säger inte lite, med tanke på att jag i princip aldrig planerar vad jag ska köra förrän jag står där bland vikterna.

Den här gången kändes det mest som att jag gick omkring planlöst.
Förvisso kändes seten bra, vilket (förmodligen) är huvudsaken:

* Sidoböj med tung hantel, 4 set/sida.
* Sittande smal rodd, 5 set.
* Militärpress, 4 set.
* Bänkpress, 7 set.

Det positiva med passet var att jag klarade 3×3 reps på 40 kg i bänkpressen!! Sist ”råkade” jag ju köra 1 repetition på samma vikt, av misstag. Haha! Mycket sitter i huvudet. Och nu vågade jag testa! YEAY!
Ännu häftigare känsla när man inser att man kan köra 12-15 repetitioner på 30 kg. Något jag för ett halvår-år sedan knappt klarade alls. Och då har jag inte ens fokukserat särskilt mycket på just bänkpress/ bröst. Däremot var jag nog extremt klen i den muskelgruppen, så ”bästa” utgångsläget… 😉

Avslutningsvis 60 minuters Yin Yoga! Lovely!
Som vanligt. Men jäklar var stel jag var i mina ljumskar….?! Det har jag inte tänkt på tidigare, men så har jag fuskat med yogan senaste månden. Det straffar sig direkt, uppenbarligen…

.

Backintervaller! Sista passet?

Jag hade planerat in backintervaller igår.
Hör ni? PLANERAT!! Mycket ska man höra innan öronen faller av… 😉 Det var väldigt nära att jag struntade i alltihopa. Kroppen kändes galet seg, så jag funderade starkt på att bara mysjogga…! Men slut blev det av, efter lite övervägande och lurande av hjärna:
– Jag kan ju bara springa två backintervaller. Två är ju ingenting..!”

När jag väl kom igång gick det bra.
12 stycken lyckades jag skrapa ihop och konstigt nog kändes benen piggare och piggare för varje intervall. I så fall borde det ju inte bero på pollen, som jag har trott (?)
Fokuserade på tekniken (som alltid när jag kör backe) och som vanligt går det oväntat snabbt. Märkligt det där, men antar att den perfekta (…*harkel*…) tekniken gör det. 😀

Om ni undrar varför jag har långärmad tröja?
Tja, alltså. Jag har inget bra svar på det. Dum i huvudet? 😉 Det var, hur som helst, alldeles för varmt!!  Test av nya brillor dessutom; återkommer med en liten ”första-gångs-recension”. Promise!

Jag kände inte direkt något under passet.
Kanske lite grann. Ett litet ”stickande” på insida vaden, men inte så att det störde. Men efteråt. Och framför allt idag; Aj..?!! Molande värk i underbenet. Och ömhet på mitten av insida vad, där skenbenet möter muskeln.
Jag inbillar mig stressfraktur (man ska INTE googla…) men pratade med lite ”löparnördar” på jobbet idag och de tyckte att det lät som en inflammation. I really, really hope so!!

Ska testa Voltaren i 10 dagar, samt löpvila. Så detta var nog det sista passet på ett par veckor. Så trist! Men jag inser ju att jag inte kan springa, som det känns nu. 😦