Varför är det så svårt att få till den där (trots allt) lättillgängliga träningen?
Att träna och/eller yoga hemma borde ju vara det optimala för en trebarnsförälder, men nädå. Antal hemmatränings-pass per år kan jag (pinsamt nog) räkna på en hand. Eller njae, ok då. Kanske på två händer, om jag räknar in hemma-yogan.
Det är en någonsting med hemma-styrkepass.
De ser så jäkla ”lätta” ut på pappret, men när man sedan ska köra X antal varv i en cirkel av övningar, dör man ju svett- & flåsdöden redan när man är halvvägs igenom?!
Efter gårdagens pass var jag rejält rödmosig, svettig och nästan så trött att jag har lyckats förtränga passet. Men som tur var kunde jag dra mig till minnes… 😉
* Kettlebell-swingar, 10 reps.
* Utfall, 10 reps/ben.
* Sumosquats (breda knäböj) med KB, 10 reps.
* Marklyft med KB, 10 reps.
x 5 varv. Ca 1 minut setvila – ingen vila mellan övningarna.
Sedan blev det lite tid över…
Va? Vadå ”över”? Vad menade jag där? Fråga mig inte… Haha! 😀 På något logiskt sätt (säkert?) tyckte jag i alla fall att det var 7 minuter kvar. Vilket innebar en 7 minuter lång avslutning med: ”Så många kettlebell-swingar du orkar”!
Jösses…?! Jag tappade räkningen någonstans på vägen, men blev ytterligare lite darrigare av mjölksyra och, om möjligt, ännu mer svettig. Good enough!