När man måste ta farväl av en familjemedlem…

elsa4

Vi skaffade Elsa för snart 11 år sedan.
Vår första hund och så söt hon var med sina ALLDELES för stora tassar, jämfört med kroppen. 🙂 Äldsta sonen var precis nyfödd och vi kände att vi då hade tiden att vara hemma en längre tid med en valp.
Hon har nog inte alltid varit den smidigaste hunden… Att man ”råkar” vara nära att välta någon när man överexalterat ska hälsa, det är sånt som händer, när man väger dryga 40 kg…

elsa2

Men en snällare hund får man leta efter!
Hon har varit ”dumsnäll”. Accepterat tre lekande, klängande, pussade barn. (Men självklart har hon varit ifred när hon valt att gå undan).

Hon har sprungit nära utan att smita.
Traskat löst i skogen, utan att jaga andra djur. (Fast hjort har hon jagat bort från tomten på ”befallning” och var mäkta stolt över detta!)
”Vallat”/försökt haft koll på både sambon och hans pappa, i skogen när de plockade svamp på var sitt håll. Jag vet inte hur många km hon gick/sprang (fram och tillbaka, fram och tillbaka) den dagen, men hon var trött när hon kom hem. Hehe!

elsa7
En schäfer-kompis lärde henne (som unghund) att bada i en liten damm. Innan det var hon inte särskilt förtjust i vatten. Efter den gången, blev hon istället ett ”sjöodjur” som har badat så fort det varit plusgrader och isen har släppt (?!)

Hon har kunnat en del ”kommandon”. Sitt, ligg, tass, kom, stanna och några till. Något hon aldrig lyckades fatta var ”rulla runt”. Vi försökte och försökte. Men det slutade alltid med att ”rulla runt” betydde ”skall” (i hennes öron). Förmodligen i frustration över att hon inte visste vad hon skulle göra. 😀

elsa3
Hon satt snällt med godis mellan tänderna, tills vi sa ”varsågod”. Att dreglet forsade under tiden, var ju en annan sak… Vem har sagt att Berner Sennen har ”rent” bordsskick”…. *fniss*
Likaså har hon tålmodigt väntat (men gnällt) när vi GLÖMT säga varsågod, efter att ha ställt fram matskålen. 10 minuter var nog rekordet innan hon slutligen sa till oss att skärpa oss och säga att hon fick äta…! 😉
Hon har älskat vinter och snö över allt annat. (Nästan mer än att bada). Att rulla sig i nyfallen pudersnö var det bästa som fanns!!

Man fick sällan vara ifred hemma.
Gick man ut i köket gick hon med för att kolla vad man gjorde. Har man tur kunde man kanske få något gott…! Sova var en annan favoritsyssla. Hon har snarkat värre än de flesta karlar.  😀

Men idag… Idag får hon somna in. Nästan 11 år gammal.
Från och med i eftermiddag får någon annan klia henne på magen, pussa henne och ge henne godis. Det är dags för henne att få springa på de evigt gröna ängarna…
Det här ibland det jobbigaste jag någonsin har gjort, även om jag vet att det är rätt emot henne. Vila i frid, älskade, älskade vän!

elsa5

 

 

 

22 tankar om “När man måste ta farväl av en familjemedlem…

  1. Pingback: Mitt 2015 – Del 1 Första halvåret. | Rund är också en form – Trail & Träning

  2. Nej men usch så sorgligt, nu rinner tårarna här. Lider med dig, det är det värsta med att ha djur, att de en dag försvinner.. Stor kram till dig!!!!!

  3. fina, fina Elsa med de vackra ögonen. just nu leker hon med en annan berner-elsa där uppe någonstans, käkar korv och skäller ikapp. visste inte att vi båda haft samma ras med samma namn, de är fantastiska både i jordelivet och i våra hjärtan.

  4. Tänker på dig! Jag tänker också att det är underligt att vi inte kan vara lika humana mot människor när det är dags och de faktiskt vill…

  5. Åh, Malin, usch vad jobbigt. Tårarna tränger upp i ögonen här. Så härliga bilder på så fin vovve.
    Skickar mitt allra varmaste deltagande och tusen kramar ❤

  6. Så fin hon är! Och vilken fin beskrivning av henne som familjemedlem. Jag vet precis hur tungt det är att behöva ta beslutet att låta dem somna in, även om man vet att det är det rätta. Kram.

  7. Jag har SÅ svårt för detta, för djur man ska ta farväl av – oavsett om det är bestämt eller sker naturligt när det är dags. En extra varm kram till dej och jag är glad att du har din söta springkompis att krama lite extra nu ♥♥♥

  8. Åh, vilket grymt svårt beslut det måste ha varit. Jag vill aldrig behöva uppleva den där dagen, men jag vet ju att den kommer. Tänker på er! Kram!

  9. Svåraste beslutet som finns (ändå så skönt efteråt när man känner att man faktiskt tog sitt ansvar och fattade det där beslutet som ju behövde fattas). Tänker på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s