Det här med att blogga och anledningen till varför man gör det.
När jag började blogga var det mer av en (tränings)dagbok. Så börjar nog för väldigt många. Att man skriver mest för sin egen skull, för att kunna gå tillbaka, titta på gamla träningspass, utveckling, upplägg, hur man tänkte då osv.
Jag har själv alltid haft lite svårt att ”promota” både bloggen och mig själv.
Framför allt när det gäller människor jag känner. Jag har tvärtom, nästan döljt det faktum att jag bloggar. Om några av dem läser här vet jag (fortfarande) inte.
Sedan har vi det där med att man nästan förminskar sig själv.
Det kommer en hel del mail med frågor om samarbeten. De flesta har ingen som helst relevans, vad gäller den röda tråden här i bloggen och då kan jag utan att tveka tacka nej. Hur tänker de som frågar om jag kan skriva om casinospel eller lån…?
Sedan dyker det upp mer intressanta förfrågningar.
En del tackar jag ändå nej till, för att det inte känns riktigt rätt. Medan jag fortsätter ha kontakt med en del av dem. Det är dock väldigt lätt att tänka:
”Inte ska väl jag. Det är ju så många andra som är bättre. Och jag har ju knappt några läsare. Eller vänta… Har jag kanske det?!”
Jag hade ju förfrågan för en större portal för inte så länge sen.
Oerhört smickrande och inspirerande! Kanske just därför kändes det lika frustrerande, som smickrande, när jag fick höra att min statistik inte var tillräckligt bra.
Men som jag skrev; Jag kan ju fortsätta med mina tankar och idéer här. Ingen skada skedd.
Better Bloggers skrev ett inlägg om hur man optimerar SEO.
Dvs vad man ska tänka på när man använder sökord, länkning och taggning på bästa sätt; Hur man får fler läsare att hitta till just din blogg, helt enkelt.
I balans till detta skrev Emmi ett riktigt tänkvärt, intressant inlägg om ”prestationsprinsessor”!
Hur hittar man balansen? Mellan en växande blogg och en blogg där man tappar kontrollen och gör vad som helst för att få fler läsare och likes.
Hur en bloggare stod och fotograferade en snygg mat-tallrik mitt i natten, gråtandes. Hon skulle inte ens äta den, utan bara ha den till ett inlägg tidigt på morgonen…
Jag blev alldeles kall och ledsen, ändå in i själen, när jag läste de raderna! Satsa på bloggen om du tycker det är roligt. Men sälj inte din själ…! Det finns bara en som du. Värdera dig själv högre! ❤
Rund är också en form - Trail & Träning 
Pingback: Mitt 2015 – Del 2 – Andra halvåret | Rund är också en form – Trail & Träning
Jag känner verkligen igen mig, jag säger inte heller till dem jag känner att dem ska in och kolla min blogg. Det är riktigt svårt att promota sig själv och händer det så kanske det händer någon gång om året på Facebook eller liknande. Absolut inte muntligt. Jag tror också på att man måste veta vad man själv vill med sin blogg så inte den tar över ens liv (om det inte är det man vill).
Det har dykt upp fler och fler bloggare som ”outar” sin ångest kring bloggandet. Så ska det ju naturligtvis inte vara. Jag tror att det ändå är lätt hänt att känna sig lojal mot läsarna och att det dyker upp en press när man ser alla andras fina inlägg.
Jobbar man med magasin som jag så vet man att läsarna bland annat kommer om hjärtat och äktheten finns med – och om målgruppen är tillräckligt stor. Och så är det bra om de vet att den finns. 🙂
Bra inlägg och tack för länken!
jag tror man ska ha ett ”varför” med sin blogg – och göra sina val utifrån det.
Kan inte säga detta bättre än Kari!
Jag tänker faktiskt inte alls. Bara skriver. För det är det jag gillar och vill göra. Jag gör förmodligen helt korkade val om man ser till ekonomi och hur jag lockar läsare, men det viktigt för mig att bloggen är min och på mina villkor. Läsarna verkar ju på något konstigt sätt hitta dit ändå. Även om jag blir lika förvånad varje gång som någon känner igen mig på stan 🙂
Att hitta en balans är viktigt i allt. Om du vill att bloggen ska växa gör den det om du gör en plan för hur. Kör hårt och lycka till!
Jag tänker att ha en blogg är lite grann som att springa med en gps-klocka – helt ok så länge det gör träningen roligare men så snart det blir en källa till stress och prestationshets är det dags att lägga den i en låda ett tag. Visst är det kul med många läsare men den dag de uteblir är det superviktigt att jag inte känner mig misslyckad.