Borde jag vilja mer?

Det dyker inte upp så ofta som man hade velat.
Ni vet, de där klockrena inläggen som gör att man bara sitter och nickar instämmande och får aha-upplevelser! Att personen som skrev det verkligen har tänkt till och skrivit om något som ingen annan har kunnat/vågat skriva om.

Sofia har skrivit ett sådant inlägg.
Om hur många försöker träna som elitidrottare, trots att de jobbar heltid, har tre barn, varav alla ska skjutsas till aktiviteter och gud och hans moster. Trots det vill de kunna träna de där timmarna nästan varje dag för att bli snabbare, starkare och hela tiden bättre. Håller det?

I andra änden finns de som tittar med ett (eller ofta) två förhöjda ögonbryn på grupp ett och undrar vad tusan de håller på med. Hur kan de älska träningen mycket? När man kan ligga här i soffan 7 dagar i veckan och kolla på bra tv-serier, eller ta en fika på stan varje dag?

Tredje gruppen.
Där jag finns och känner igen mig så väl i det hon skriver. Jag springer oftast lugna njutarpass och gör det för att jag älskar just det. Att det får mig att må bra! Jag tränar inte två pass om dagen. Inte ens ett pass om dagen. Mer varannan dag.
Jag springer inte heller milen under 55 minuter, eller kör stentuffa tusingar minst en gång varannan vecka. I och med det känns det liksom inte som att det är ”good enough” (i  mångas ögon). Att jag borde vilja mer. Vilja bli snabbare, starkare och bättre. Hela tiden. ”Varför tränar hon annars…?”

Jag vill må bra. Borde jag vilja mer?

Läs hela Sofias inlägg här! –> ”Nästa stora hälsotrend

länkkärlek

Annonser

17 thoughts on “Borde jag vilja mer?

  1. Jag är nog mellan grupp 2 och 3 🙂 Jag vill vara i trean, och är det ibland, men så fort jobbet tar över ligger jag mest i soffan. Inte för att det nödvändigtvis är något fel i det, snarare tvärtom. Jag mår faktiskt riktigt bra av att ligga i soffan. Det är mitt sätt att koppla av från stressen på jobbet och få lite tid att varva ner. Samtidigt, kroppen mår bra av att träna så jag brukar försöka ta en promenad efter jobbet eller köra ett pass yoga (inte kul att promenera själv nu under vintern när det är så mörkt). Sammanfattningsvis så kan man säga att jag är i grupp 2 när det är tunga lass på jobbet och i grupp 3 när jobbet har lugnat sig. Och det är där vi vill vara =)

  2. Jag känner så väl igen mig i det här. Jag får ofta frågan varför jag tränar, eller vad jag tränar inför. För något år sen var det alltid inför något lopp, men idag är det bara för att … tja … jag vill.

    Men jag har (nästan) helt tappat det där drivet att träna för att förbättra mig. Jag skriver nästan för att jag visserligen kan känna att det hade varit trevligt att förbättra min löpteknik, men isåfall inte för att bli snabbare utan för att kunna njuta mer av passen, att de ska kännas lättare. Så jag vill inte direkt heller mer. Tänker att det är rätt skönt, ett kvitto på att jag gillar träningen/kroppen/läget som det är just nu.

    Sen kan jag ju visserligen få för mig att jag t ex måste springa Tjejmarathon eller Fjällmarathon, men det är mer för att få uppleva en stämning eller en miljö, inte för att prestera.

  3. Otroligt kloka tankar och tänkvärt inlägg. Tror att det är en komplex fråga men jag tycker att det är viktigaste att veta varför man gör olika saker. Och vara ärlig med sig vad det gäller anledningarna. Av det jag läser i dina inlägg så känns din inställning till träning och livet i övrigt väldigt sund och ärlig. Så nä, jag tror inte du behöver vilja mer utan så länge du mår bra så räcker det 🙂 Mer än väl 🙂

  4. Idag finns så mycket information och kommunikation så lättillgängligt. Framsidan är att man kan bli så inspirerad. Baksidan att det finns så många att jämföra sig med. Jag känner nog ingen som aldrig jämför sig någon gång ibland. Nyckeln är att känna efter och göra det man själv vill för att man själv vill. Och det kan förstås vara att satsa stenhårt. Eller att använda löpningen enbart till njutning. Jag uppfattar dig (de delar av dig som du visar upp i din blog) som väldigt klok och säker på vad du mår bra av -med ett ganska stort mått självdisciplin. Så det är nog ingen större fara med att du skulle göra för lite tycker jag!

    • Tack för att du tycker att jag är klok. 🙂
      Frågan var mer hypotetisk. Jag är själv nöjd med hur jag lägger upp min träning. Jag vill njuta av den och då gör jag det. Vill jag slänga in ett intervallpass bara för att det är ”kul” så gör jag det, men det är inget jag kör sådär jätteregelbundet.
      Jag tror det ligger mycket i det du skriver; att man blir inspirerad av andra samtidigt som man kan känna en viss press ibland pga att man jämföra sig med andra. Om de gör så, kanske jag borde…? Nu har jag kommit såpass långt att jag kör sånt som får mig att må bra. Men det är klart de där små rösterna dyker upp någon gång ibland. Fast mer sällan (tack och lov). 🙂

  5. Förstår dina tankar och känner igen dem! Jag är t ex mer explosiv än uthållig, men känner efter all ultra som är nu att jag borde springa längre (än 2,5-5 km som mina pass är). Borde också cykla i skogen mer, men jag vill inte just nu. Borde träna mera core.. borde borde borde. Nej fan! Nu går jag och lägger mig 😛

  6. Jag tänker att det är så himla individuellt, själv känner jag igen mej mycket i det du skriver: Jag tränar som jag vill för att det känns bra för mej. En vet ju heller aldrig vad som händer, en kanske helt plötsligt vill fila på formen oerhört mycket en dag? 🙂 Det är olika vad som passar var i livet liksom. Det farliga är ju om alla tror att de måste elitträna för att räknas. Jag känner mej helt trygg i att min träning är det jag vill ha just nu även om jag också kan vackla lite ibland: Borde jag…? Tycker att Staffan här ovan (under?) har en bra poäng: En vet ju inte heller vad andra lever för liv, vad som oroar, peppar dem, vad som tar deras tid, därför är det dumt att jämföra sej.

    • Jo, så är det ju. Man kanske någon dag VILL ”toppa” formen. Eller köra intervaller ”bara” för att det är kul. (Eh… fel ord)? 😛
      Men just det där (som du skriver) att många kanske tror att de måste satsa järnet, för att deras löpning ska räknas inom vissa kretsar..? 😦

  7. Jag tror så här: Vi vet i de allra flesta fall alldeles för lite om varandra som bloggare (när vi inte känner varandra privat) för att ha åsikter om varandras träning eftersom allas våra liv ser olika ut 🙂 Jag tränar i perioder hårt med ”skarpa målsättningar”/tidsmål i sikte trots fullt upp med fyra barn. Samtidigt tycker jag om variationen i träningen och blir uttråkad av att enbart ”jogga”. I perioder, t ex efter ett lopp jag tränat mycket för eller när/om det är mycket hemma eller på jobbet eller under vintermånaderna springer jag fler lugna pass som ren avkoppling utan några som helst ambitioner än att må bra men det slutar alltid med att jag snart kör några intervallpass på löpbandet på jobbet, återigen, jag gillar variationen. Jag kan bli alldeles matt och fascinerad av andra som tränar mycket och hårt liksom flera säkert blir det av mig, säkert finns det också flera som imponeras över din träningsflit. Du lever ditt liv och gör dina val och att må bra är nog det övergripande målet för alla och ett alldeles utmärkt mål, hela dig!

    • Det funkar säkerligen att träna hårt. I alla fall periodvis och /eller om man har människor i sin närhet som ”ställer upp” (förstå mig rätt) när man vill lägga mer tid på sin träning. Det är ju ok såklart.
      Och som du säger, klart att man inte vet hur andras liv ser ut, eller vad som driver dem. Men när man hör om människor som lever ett stressat liv, som gör allt i sin makt för att ändå få till sin tuffa träning och sedan, i slutändan, kanske t.o.m. blir utbrända för att de tror att de behöver leva upp till något slags löparideal… (Oj, lång mening. Sorry). 🙂

  8. Jag har jobbat så mycket med mig själv med det här förr. Sen kom jag på att alla behöver inte göra typ en Ironman. Långt ifrån alla gör det, det bara verkar så. Jag innerst inne inte ens att det är särskilt coolt att följa strömmen och trenderna. Träningsfolk verkar så vilsna ibland, som om de aldrig kan få nog och aldrig kan känna nöjdhet. För nåt år sedan bestämde jag mig för att aldrig träna ett pass som inte känns motiverat i hjärteroten. Det kan såklart ta emot lite innan ibland, men det är ju bara normalt 🙂

  9. Tack snälla för dina tankar och värsta fina länkningen därtill! Jag har gått och fnular en stund, härligt att det märktes! Vet du, det är så dubbelt tycker jag. Du borde inte vilja mer, du kanske vill alldeles perfekt (och dessutom är du ju snart trenden personifierad, inte för att det är viktigare att vara trendig än sann mot sig själv, men ändå). När du vill mer kommer du nog göra mer. Tiden kommer räcka till mer än nu, och det kommer leda dig till ny nivå. Om du vill. Annars inte. Det kan nog vara så enkelt.

    Eller svårt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s